torsdag 30 december 2010

Tack för 2010

Åh vilket härligt tennisår det har varit! Jag vilade mig i form...hela våren, haha. Jag hade faktiskt lite ont i armbågen. Men kom igen desto starkare mot slutet. Och faktum är att jag känner mig så stark och snabb och smidig som aldrig förr. Jag känner mig lätt och pigg i kroppen. Skönt!


Här mäter Jouko, Bela och Sören nätet. En och en halv centimeter för högt! Ordning och reda ska det vara. Vi lämnar ingenting åt slumpen. Ja ja, vi gjorde faktiskt inget åt att sänka nätet den här gången. Mest därför att vi ville börja spela så fort som möjligt...

Och här är hela härliga dubbelgänget: jag själv, Jouko, Daniel (vår tränare), Bela och Sören.
Vad kul vi har haft denna höst! Och vad bra vi har blivit, haha! :-D
Gott Nytt Tennisår 2011!

söndag 19 december 2010

Det är rörelsen man vill åt

Det är rörelsen man vill åt.
Det har jag alltid sagt. Speciellt when it comes to tennis! Rörelseglädje, som Therese Alshammar sa i en intervju för inte så länge sedan, som svar på frågan vad det är som driver henne att fortsätta att simma. Precis så är det. Glädje + rörelse = lycka. När jag spelar tennis så kan jag tänka att så här måste ju en hund känna sig. Man kan kasta en pinne tusentals gånger i sträck och hunden tycker att det är lika roligt varje gång att springa och hämta den. Just for the fun of it. Precis så är det att spela tennis för mig. Totalt fokus och total lycka.

När man bara spelar en timme blir jag uppriktigt förvånad och förbannad varje gång tränaren säger att man måste sluta. Det känns som att bli bryskt väckt. Verkligen. Det är störande. Intrusive. Efter en halv sekund kickar förnuftet in och säger att man faktiskt måste plocka ihop bollarna och gå av banan, men den där lilla tidsperioden emellan känner man bara: Va?!! Stör mig inte, jag vill vara kvar i Nirvana.

Kul grej... lagen om attraktionskraft...
Skrev ju i oktober en liten bildtext om Cullbergbaletten till ett av mina Federer-foton. Federers rörelser är lika vackra som en dansares. För några veckor sedan var det en stor artikel om Sylvie Guillem i DN. Hon skulle dansa med, guess who, ja, inte Federer men med Cullberg-baletten i Stockholm i december. En förhandsvisning av en föreställning som ska visas i London sommaren 2011.
I artikeln finns även nedanstående foto taget av Sylvie Guillems man som är fotograf.
Kolla in det! Jag tog med det i bilen för att kunna titta på det i bilköerna på E4:an på morgnarna. Vilken bild! Man bara sugs in i den. Jag kan titta på den hur länge som helst. Och så kom jag på att jag får samma känsla av att titta på mina Federer-bilder. Det är samma uttryck de har. Vila. De ser helt avspända ut. Trots att det de gör är så svårt, nästintill omöjligt för de flesta. De är bäst i världen på det de gör. Det är därför folk vill se varenda rörelse de gör. Alla har det i sig. Det gudomliga. Det är därför man bara vill se dem hela tiden. Man påminns om sin egen gudomlighet. Rörelsen kan vara både kroppslig och känslomässig. Body through mind and mind through body. Det är därför män älskar att se Zlatan kicka in den perfekta bollen i mål. Det är rörelsen man vill åt. Den emotionella genom den fysiska. Det är ett av få ställen där det är legitimt för (merparten) av män att känna känslor. No wonder det är utsålt på fotbollsarenorna...

... Federer och Guillem. Perfektion och fullkomlig kontroll och helt avspända. What a divine combo.
Och fotot är vackert rent grafiskt. Det i tidningen är ännu bättre eftersom det inte har blivit beskuret. Där finns det med två strålkastare som går i linje med hennes händer (och ena fot), så att det blir som fyra (eller fem) punkter i en solfjäderformad båge. Snyggt! och så gillar jag att man ser fallet i tyget, precis som Federers T-shirt... eller Nikes klänning (hon i Louvren, ni vet...)

I alla fall, jag hade tidningen i min bil och tänkte bara vad kul det hade varit att se henne live i Stockholm. Och så får jag ett sms från en kompis som säger att hon har en biljett över till lördagens föreställning. Jag högg den direkt. Föreställningen var lysande.

Efteråt ville jag att vi skulle gå till en bra bar och kom på att det nya "Dödsstjärne"-hotellet låg på andra sidan torget, alltså Clarion på Norra Bantorget. Jag ville spana in deras bar eftersom jag aldrig varit där. Älskar hotellbarer. Och lyckan fortsatte, haha! Världens bästa bartender i världens trevligaste bar. Så trevlig och duktig. Gå dit! Dessutom som grädde på moset, så har de foton på väggarna istället för tavlor. Av en massa stora fotografer. Yipee! Kort sagt, en underbar vinterkväll i Stockholm! Och så visar det sig dessutom att min kompis bror är fotograf. Everything's connected...









torsdag 16 december 2010

TTK:s egen Federer - Daniel Bjerner

Här kommer några korta klipp på Tullinge Tennisklubbs egen Federer - Daniel Bjerner, så får ni se hur det egentligen ska gå till. Kommer bättre klipp och foton längre fram...
Det är Daniel som är vår tennisguru på onsdagsdubbeln.

Klippen är från en seriespelsmatch mot Enskede i november 2010 i Enskedehallen.

Behövde jag nämna vem som vann matchen?
Daniel... så klart.

Medströms

Spelade med Jouko i tisdags morse och det gick så bra! Först tränade vi bara grundslag med Joukos bollmaskin. Det var så skönt. Bollarna är ju relativt konstanta, så man kan bara fokusera på slaget. Hundra gånger i rad. Lugnt tempo. Och så övade vi volley. En sköt volley-slag och den andre/andra stod bredvid bollmaskinen och returnerade volleyn. Sedan spelade vi med varandra. Vi har hittat den perfekta formen, så vi grundade en tennisskola. Men väldigt exklusiv. Bara för oss...

...dessa fantastiska slag var dessvärre som bortblåsta dagen efter, alltså i onsdags. Efter att ha tråcklat mig igenom E4:ans rusningstrafik, mer som en parkeringsplats (nu vet jag varför jag har haft ont i vaderna i höst, en och en halv timmes körning på dragläge... aj, man kan ju få kramp för mindre, haha) kom jag fram lite sent. Och fem minuter är ganska mycket. Det känns som om man är ett steg efter hela tiden. I alla fall, jag kom aldrig riktigt i fas den första timmen.

Här gör sig Sören redo för ett serve ess.
Kanske lite ändå när vi skulle öva på approach-slag. Knappt ett enda slag gick in när vi övade tidigare (många gånger). Jag kände att det bara blev värre och värre och blev mer och mer frustrerad. Det funkar inte att peppa sig när man spelar uruselt. Jag tror att man måste ta det steg för steg. Detta gäller även andra situationer utanför tennisbanan, tror jag. Och då tror jag att det enda man måste sträva efter för att det ska vända och bli bättre är - lättnad!

Lee spelade med oss i dubbeln i onsdags. Här sitter hon dock och dricker kaffe (under Elsy Cup). Lee är en mästare på att plocka de flesta bollar man kan tänka sig! Mycket duktig.

Så jag tänkte, nu struntar jag i allting. Och då vände det. Jag blev mer avslappnad och approach-slagen började gå in. Ja, så var det faktiskt. Först acceptera var man är, hur man spelar, cut yourself some slack, ge efter, bara där andas man ut och slappnar av, och så blir det bättre på en gång. Ja, det är ett bra recept. Works for me anyway...

Det var nog det jag lärde mig mest denna lektion. Det var verkligen en existentiell lärdom. Jag kände mig ensam i frustrationen och tänkte, kan ingen komma och hjälpa mig! Men det är ju bara jag som kan gå in i mitt eget huvud. Jag vet ju det. Det häftiga var hur påtagligt det var. Har inte känt det så tydligt någon annan gång. Kul! Man känner - Hjälp! Vad ska jag göra? Och Och så kommer svaret. Om man bara lyssnar. Underbart!

Lärdom av detta: hur man kan vända något som känns uruselt till något som känns bra på väldigt kort tid bara genom att låta det vara. Sedan åker man medströms igen utan att behöva tänka på det.

Jouko och jag pratade om hur tränarna ibland säger att man inte ska slå så hårt, men jag tror att de menar att man inte ska vara så spänd. Eftersom det för många newbees är synonymt. Eller...


måndag 13 december 2010

Adolf Fredriks Musikklasser Lucia Globen 2010


Lucia - den vackraste svenska traditionen av dem alla.
Bara ren, rak, vacker sång. Rakt in i hjärtat. Sjungen av mina sötnosar och deras kompisar. De är så små. De minsta barnen är bara tio år!

Hade bara min iPhone med, så kvalitén är lite "arty" :-)...men men. Postar upp allt.
Kunde inte välja. Allt är bara så vackert!

För lite vuxnare version med bättre ljudkvalitet, gå in på Spotify och skriv in "Från mörker till ljus" med Adolf Fredriks Ungdomskör. A (jul)must - Det är en ros utsprungen. One way ticket to Nirvana. Jag lovar.


file:///Users/ievamillers/Pictures/iPhoto%20Library/Originals/2010/Lucia%20Globen%202010_2/IMG_0648.mov

söndag 12 december 2010

Elsy Cup

Vi var sexton damer som träffades i lördags i Tullinge Tennisklubb då Elsy Cup gick av stapeln. Elsy Cup är en liten turnering i damdubbel som spelas årligen. Indelningen i lag skedde genom lottning. Jag fick Helena Andersson som partner. Supertrevlig, jätteduktig, cool och rolig! Jag hade verkligen en kul, avslappnad eftermiddag på banan tillsammans med henne. Vi spelade bra ihop, tyckte jag i alla fall. Något som funkade speciellt bra var kommunikationen mellan oss. Det blev aldrig några missförstånd. Vissa gånger sa vi saker högt till varandra under spelets gång. Andra gånger visste vi vad den andra skulle göra utan att behöva säga något. Det kändes verkligen som om vi var på samma våglängd. Skönt.

Här tar Linda en liten kaffepaus tillsammans med Helena, min tennispartner för dagen.

Lotta följer matcherna i hallen. Lee har roligt som alltid.

Min dag blev lite annorlunda. Jag har ett körschema liknande Amerikas president just nu. 14.54 limosinen framkörd. 15.07 anländer till klubben, 15.08 byte av skor... typ...
Så kommer det att vara ända fram till januari. Det funkar förvånansvärt väl om man tar det sak för sak. Ibland hakar det upp sig dock - och tidsschemat sprängs! Haha.

Som när jag skulle åka och köpa mina nya Babolat-dojjor i stans bästa tennis-shop, Selgo Racketverkstad i TSK Malmen. Annika som driver affären har tagit över den efter sina föräldrar som startade den 1964. Annikas dotter jobbar också där så de kan verkligen det där med tennis. Innan jag hittade Annika provade jag många olika tennisskor, men alla var för breda. Har tappat några tånaglar till följd av det. Fel skor är förödande! Men Annika - love her! - såg precis vilka skor som skulle passa mina fötter, Babolat. Eftersom de inte för det märket så specialbeställer de mina skor. Men den här gången hade de bytt storlekar, så den storlek jag hade i mina gamla var alldeles för liten. Vi var tvungna att klura ut vilken storlek jag egentligen skulle ha i den nya modellen.

Allt detta tog extra tid vilket gjorde att jag inte hann äta någon lunch. Jag åt nästan ingenting till frukost heller eftersom jag inte var hungrig. Åkte hem, bytte om på fem röda...jag är brandman i en annan dimension, I'm sure... Jag är så organiserad att jag lägger ut allt jag ska ha till olika tillfällen så att jag bara kan hoppa i det/ta med det till nästa ställe, om jag vet att jag bara kommer att ha två minuter och trettiofyra sekunder på mig mellan bytena så att säga. En kvarleva från mitt tidigare liv.

I alla fall, jag tog med mig lite blåbärssoppa och en flaska vatten. Det fick duga. Kom i tid. :-) Första matchen spelade Helena och jag mot Susanne och Yuriko. Vi vann den med 6-1. Det blev jag som slog in matchbollen - med en felträff så att den fick en helt annan vinkel än alla trodde. Det var så pinsamt att jag bad om ursäkt. Ja, Helena och jag skrattade gott åt några av våra lite mindre rena slag, hehe...
Men Helena fick in många fina volleys och jag fick ett serve-äss. Det kommer vi ihåg mest ifrån den matchen.

Matchen därpå ställdes vi inför det svåraste paret i vår grupp, vi var indelade i två grupper, Gabriella, bara tolv år gammal!!! men spelade bäst av alla! Och Cilla, också jätteduktig. Men Helena och jag hade gott mod och matchen blev väldigt jämn. Det var inte många bollar som skilde. Vi följdes åt i game tills de bröt, eller snarare höll sin egen serve och matchen slutade med 6-4, fördel Gabriella/Cilla. Jag började att serva och tappade mitt game. Servade inte alls bra. Fick in ett serve-äss här också, men det var en bra serve av hur många?... Måste verkligen ta tag i serve-träningen nu! Veckan innan hade Kenneth, Sören och jag skrattat åt att man ibland ger bort serven när man vinner lottningen i början av matchen. Det var precis vad Helena och jag bestämde att vi skulle göra i den sista matchen. Vi tänkte att va' fan!

Sista matchen mot Linda och Lana vann vi med 6-0. Någon av Linda och Lana slog en hög lång boll som studsade högt utanför planen. Jag hade sikte på bollen och sprang åt sidan och när jag skulle dra till med en forehand så fastnade mitt racket i stegen!!! som stod på planen. Caramba! Får man ha stegar på planen hur som helst? :-D Jag vet inte hur reglerna är men vi spelade i alla fall om den bollen. Ska ha bättre koll nästa gång. Det kanske står en soffgrupp bakom mig då...
Helena och jag skulle spela med Lotta och Wendela om tredje och fjärde plats. Vi var lite oförberedda på det, eftersom det var osäkert från början om vi skulle hinna med den matchen. Vi förlorade den matchen med 0-6. Jag kommer inte ihåg någonting. Det enda jag tänkte på var mat!!! Jag har så hög energinivå att jag normalt äter lika mycket som en skogshuggare, ju stabbigare och fetare desto bättre. Jag kan inte äta söta saker om jag är hungrig, då mår jag bara illa. Jag fantiserade om knödel, skinkstek, surkål och en stor Zlatopramen... fick nöja mig med lite vatten och en halv banan som jag fick av Lotta. Tack Lotta! Den gjorde så att jag kunde köra hem i alla fall. Jag var dessutom helt nedkyld eftersom det är så kallt i hallen och mina byxor var alldeles blöta = iskalla nedtill, eftersom mattan i bilen är dyblöt av all smält snö och byxbenen hasar i golvet när jag kör och.... bla bla bla :-D

Kom hem hade tio minuter på mig. La mig i ett varmt bad. Tinade. Satte på mig finkjolen och åkte på kalas. Fick mat klockan tio på kvällen. Bättre sent än aldrig...

Marie. Ready to serve.


Birgitta alias "Väggen". Blockade det mesta som kom flygande över nät från motståndarsidan. I alla fall i den matchen som jag delvis såg, emot Lee och Eva.

Eva, som sitter och skriver, hade kanonfina slag. Starka, hårda, säkra - precis som sin dubbelpartner Lee.

Här har vi Tullinges tennisfamilj Numero Uno - the Spelmans! Alla spelar tennis. Och är superduktiga! Eriks alla framgångar har vi ju läst om på TTK:s egen hemsida. Wendela spelar som Serena Williams, och vann Elsy Cup tillsammans med Lotta i år. Susanne är jätteduktig och pappa Spelmans spelar i någon hög division som jag inte exakt kommer ihåg vilken det var just nu. Ni förstår...
Just här blev det som av en slump (det är ju jul snart) något lite bibliskt över dem. Jag sa att de såg ut som Jesus, Jungfru Maria och ängeln Gabriel... lite himmelskt ljus i bakgrunden. En tennisfamilj med utstrålning helt enkelt.

...vilket får mig att tänka på när min fröken ville att jag skulle vara Jungfru Maria i julspelet på julavslutningen någon gång i mellanstadiet. Jag tvärnekade. Jag var så fruktansvärt blyg. Till slut tvingade hon mig att i alla fall spela ärkeängeln Gabriel, lite side kick sådär...haha. Det var nog mitt långa guldlockiga hår jag hade på den tiden som hon föll för.

Och så sist men inte minst - Pirkko, som organiserade denna trevliga eftermiddag på ett så fint och trevligt vis! Och bredvid henne står Lotta som vann årets Elsy Cup tillsammans med Wendela. Tack, Pirkko! Så roligt, trevligt och lärorikt. Ser fram emot nästa Elsy Cup.

Nu får det vara bra för denna gång. Förlåt alla som inte kom med på bild. Lite körigt att fota och spela samtidigt. Next time...

I fredags var det Idolfinal i Globen. Idag ska mina sötnosar sjunga där tillsammans med några hundra av sina kompisar. Var är näsdukarna?




måndag 8 november 2010

Roligt

Det är kul att ha kul.
Copy & paste länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=94xyOpETYYs

onsdag 3 november 2010

Tjoho!

Hade världens bästa dubbelpass i dubbeltennis idag! Alla var där och alla spelade jättebra! Och Daniel kom med superbra övningar! Det känns som om man börjar tassa in på dubbeltennisens domäner sakta men säkert. Sweet!

I think Pringles original intention was to make tennis balls... but on the day the rubber was supposed to show up a truckload of potatoes came. Pringles is a laid-back company, so they just said, "Fuck it, cut em up!"
(Mitch Hedberg)

...speciellt roligt om man är en tennisspelande före detta Procter & Gamble-anställd...

Spana in Mitch Hedberg om ni inte känner till honom. Han finns numer tyvärr bara till beskådan i cyberrymden.

onsdag 27 oktober 2010

Roger has left the country


"Jag vann - igen!"




Bara så snygg.




Stilstudie i approach avslutad med en backhandvolley/smash.
Cullberg-baletten kunde inte ha gjort det vackrare.




Ok. Inte samma elegans, men en gudomlig tennis.
Federers arvtagare. Florian Mayer.




"Efter tennisen hade jag tänkt mig en karriär som fotomodell..."




Perfekt serve à la Federer.




Hon går förresten inte heller av för hackor...




Vickan, Florian och Roger. En germansk trojka.



Då var det slut för denna gång. Stockholm Open alltså. Och vann gjorde den gudomlige. Så klart. Men om två år när Federer hoppar av touren som proffsspelare, blir hans motståndare i denna final, Florian Mayer, världsetta. Florian Mayer ser ut som en tolvårig skolpojke, men kommer att bli ännu bättre än Federer. Han är snabbare, vigare och... längre. Två saker kommer han att förbättra, sin uthållighet och sin rutin. En sak kommer han aldrig att övervinna Federer i - elegans. Fast karisma behövs ju å andra sidan inte för att spela bra tennis... men det är klart, det blir ju lite roligare för oss som tittar på...
Sist men inte minst... har ni sett den vackra eken utanför KLTK. Majestätisk.


lördag 23 oktober 2010

The Great One



Åh, så mycket som har hänt i höst. Har börjat träna dubbel med Jouko, min förträfflige dubbelpartner som jag ska vinna mixade dubbeln i klubbmästerskapen med, Sören, Bela och så sist men inte minst tennismästaren själv, Daniel, som tränar oss, och gör det med bravur. Vi lär oss nya dubbeltrick varje gång. Vilken skillnad det är på att spela dubbel jämfört med singel. Efter en timme vägledd dubbelträning så brukar de flesta av oss stanna kvar och spela en timme till, bara för att spela av oss. Det är så skönt att bara slå grundslag tycker jag! Haha! När man slappnar av helt och de bara sitter! Nirvana! Att spela tennis för mig är att bli ett med mig själv.

Denna vecka har också varit speciellt himmelsk - Stockholm Open + Roger Federer = Sant! Har sett matcher både live på Kungliga Tennishallen och på webben. Så roligt! Och vad man lär sig mycket av att titta. För mig är det lite svårt att sitta still. Jag är så van att leva mig in i situationer så mycket att jag känner dem rent fysiskt. När jag sitter på läktaren och tittar på en match så blir jag så fokuserad att det känns som om jag spelar själv. Tänkte att det är nog så spelet Wee fungerar...fast tvärtom! Det är jag som blir styrd. Haha! Lite jobbigt ibland. Speciellt när det inte går som man vill.

Federer är fantastisk! Han påminner lite om Björn Borg i det avseendet att han inte låter det bekomma honom om han ligger under i en match. Två matcher i rad har det sett en aning mörkt ut för hans del, men han bara fokuserar och tar ett slag i taget, ett slag i taget. Och sedan har han plötsligt vunnit matchen. Han är inte ens svettig. Den lavendelblå tenniströjan helt slät, inte en skrynkla. Han rättar bara till en hårlock som råkat lägga sig över pannbandet istället för bakom det. Impec! Efter matchen mot Wawrinka stannar han, som vanligt, för att skriva hundra och en autografer åt alla barn. Alla, utom en. En liten pojke i kanske tioårsåldern eller något sådant. Han orkar väl inte sträcka fram armen tillräckligt långt, eller vad det nu beror på, men Federer missar honom vid hörnet av centercourten, och pojken blir helt förkrossad.



Då händer det, det som får mig att börja gråta så att tårarna rinner. Några sekunder senare filmar kameran Federer i korridoren till omklädningsrummet. Han sitter på huk och skriver - mer än sin namnteckning - på ett papper till den lille pojken som står och gråter så att han hulkar samtidigt som han blir tröstad av en funktionär. Sedan får pojken blocket med pappret som Federer säkert har skrivit en personlig hälsning på av The Great one himself, som klappar honom lite lätt på huvudet. Jag faller platt till marken. God, Grace, Love.

Federer är inte bara en mästare på tennis. Därför blir han vald till årets störste idrottsman alla kategorier år efter år. Vänlighet. Gudomlighet.


söndag 22 augusti 2010

Hösten är här

Inomhussäsongen har börjat. Spelade första gången inomhus efter sommaren, i onsdags i TTK. Mia hade fortfarande ledigt från sin andra tennisträning. Vi spelade riktigt bra måste jag säga. Jag som precis har lärt mig glida på gruset hade kvar det i benen. Dock inte så länge till eftersom det tar tvärstopp på hardcourt.

Spelade dubbeltimme med bland andra Lee, Gillian, Jouko, Bela, Erik. Vi hade extraträning med Tommie och Daniel som tränare idag. Lite jobbigt, inte att det var de som tränade oss, men att jag inte hade sovit så mycket natten innan på grund av roligt kalas. Det gick hyfsat dock. Eller för att travestera Johan Ejeborgs kärleksfulla imitation av Björn Borg. Det var väldigt roligt, men framförallt tyckte jag det var himla kul.

Tommie frågade om vi visste vad det var för skillnad på att spela dubbel i tennis jämfört med dubbel i pingis. Han sa att i pingis slår spelarna vartannat slag. Jag tycker att den största skillnaden är att man spelar på ett bord i pingis och på golvet i tennis...och att nätet är mycket lägre i pingis...

På väg hem från tennisen ringde Linda och frågade om jag ville träffa henne och Bob. Det var så länge sedan vi sågs så jag sa ja, trots att jag egentligen hade tänkt gå hem och sova. Vi gick på långpromenad i Aspudden och Vinterviken. Så vackert. Vad jag inte visste var att det fanns en hästhage mitt i Aspudden! Det kändes som USA eller England. En annan värld.


Bob blev helförtjust i min cykel och ville absolut inte kliva av, inte ens när vi skulle äta lunch. Han till och med somnade på den!












Vi stötte på en modemedveten trendsetter på promenaden. Kolla in mönstret på tröjan.
Så rätt för tennistouren höstsäsongen 2010.





torsdag 19 augusti 2010

I Wilhelm Tells anda

Man diskuterar om det är trickfilmat eller på riktigt när världens snyggaste tennisspelare, Roger Federer, gör en Tell, fast med tennisracket och boll istället för armborst och pil. Får fråga honom i oktober.

Ytterligare en rolig reklamfilm på samma tema. Jag älskar när han säger:
- Asså... jag har övat som en galning.
Underbart.


tisdag 17 augusti 2010

Foto + tennis = sant


Spanade in fotoutställningen på Fotografiska museet idag. Var mest intresserad av Lennart Nilsson och Annie Liebowitz. Lennart Nilssons bilder är så fantastiska (och läskiga, en bild på ett foster rakt framifrån) att man inte riktigt förstår att han har fotat oss - fast när vi var väldigt små...

Annie Liebowitz bilder är av ett helt annat slag. Tycker mest om hennes privata bilder. De påminner om min älskade pappas fotografier. Han var en väldigt duktig amatörfotograf. Ska hem och rota i huset och ta fram några vackra svart-vita foton och förstora upp och hänga på väggarna. Samma stämningar, samma känsla. Fast en annan tid.

Blev så inspirerad att jag bestämde mig för att börja fota igen. Jag har tre teman - söta barn, mossa och tennisspelare (som ska utökas till idrottspersoner). Ska börja med att fota i TTK. Ser framför mig en fotoutställning med klubbmedlemmarna som motiv i klubblokalen. Ska fråga om det är OK.

Tänkte på tennisresan till Mallis för två år sedan (bara...det känns som en evighet!). Jag frågade en av mina medspelare, Anne, vad hon jobade med. Hon sa att hon var assistent. Jaha, sa jag, vad då för assistent? Assistent till Lennart Nilsson. Fotografen.






















Ett av tre söta barn som jag såg på stan idag. Den här sötnosen charmade hela bussen.


torsdag 12 augusti 2010

En andra chans

Ensemblen i














Hade förmånen att få njuta av genrepet av Glucks opera Orfeus och Eurydike på Confidencen idag. Tack Jan-Erik! Såg den förra sommaren och blev helt tagen av Confidencens uppsättning. Ska man bara se en enda föreställning av något slag, så ska man se den här. Det är som att gå in i ett smyckeskrin och se en stor, gnistrande ädelsten. Fantastiskt. Till skillnad från slottsteatern på Drottningholm, är ju Confidencen helt nybyggd, så man får ha levande ljus i salongen. Allting är upplyst av massor av stearinljus. Ni kan tänka er - vilket skimmer...

Anyways, det bästa med den här uppsättningen är att slutet är lyckligt. Amor ger Orfeus en chans till efter att han tittat på Eurydike, som han inte fick göra. Och de får varandra!

Mer lyckliga slut åt folket! Jag ääälskar lyckliga slut. Så kom det till mig - sens moralen med den här uppsättningen är: Man får alltid en andra chans. Det är upp till en själv att ta den. Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu...

Såsom på tennisbanan, så ock i livet. Amen.



tisdag 10 augusti 2010

Stockholm i mitt hjärta!


De flesta tennisintresserade känner väl till att tennisspelarna i Wimbledon i "old, moldy England" enbart får bära tennis whites, alltså endast vitklädda spelare göre sig besvär. Att engelsmän tillhör något av det mest konservativa som går omkring i ett par skor känner nog också de flesta till, men kära ni, det är ingenting mot Ingarö-borna. Det här är den korrekta stassen för tennisspel ost om Stockholm, där man har utövat denna ädla sport sedan 1700 blankt.

Närå... men så här tjusig måste man se ut om man spelar i orkestern på Drottningholms Slottsteater. Det är Jan-Erik. Jan-Erik och hans fru Susan och jag utövar alternativ medicin, spelar tennis och sjunger tillsammans, mer eller mindre. Jan-Erik är en mästare på både tennis, squash och badminton, dock ej i denna mundering. Man får passa sig för hans extrema topspin på tennisbanan.

Drottningholm, Don Giovanni. Inte Mozarts bästa opera, men fullt njutbar ändå. Den handlar om sex, kärlek, svek, otrohet, misshandel, våldtäkt, lögner, hämnd, död, försoning, förlåtelse och villkorslös kärlek. Precis som en vanlig dag på jorden med andra ord.

Uppsättningen var bra, men det är teatern som är magisk. Tänkte på det, tidigare idag åkte jag ut till Susan och Jan-Erik och högg lite ved. Jag älskar att hugga ved. Det är skönt. Det låter vackert när trä klyvs, det är som när man klonkar stenar mot varandra eller krossar glas. Handlingen fortsätter liksom i ljudet. Skön känsla.

Tänk vilken underbar plats på jorden. Man kan hugga ved mitt i skogen, bada i en kristallklar sjö och uppleva gudomlig musik på en av de enda få teatrarna som finns kvar från 1700-talet i originalskick. (Den är till och med med på Unescos världsarvslista.) Inom loppet av några timmar.

Jag älskar Sverige! Jag älskar Stockholm!

Förresten, råkade få in P3 i bilradion när jag körde ifrån Värmdö. Cirkus Kiev. Jag var tvungen att sakta ned. Jag skrattade så jag tjöt. Jag kunde inte se någonting framför mig. Tårarna bara sprutade. Lyssna på sketchen som handlar om punkaren Robert som ska handla sojamjölk i Ullared. SOS Ullared (klicka på del 8)




söndag 8 augusti 2010

Häj å välkomna te Hajk!

Idag ska vi prata om svamp. Men inte vilken svamp som helst, utan om grusbanesvamp.



Anders "Mulle Meck" Lehman, som driver en av Stockholms trevligaste tennishallar, Janne Lundqvist-hallen i Kristineberg, delar här med sig av några fiffiga, enkla och billiga sätt hur du fixar till dina tennisgrejor.


Vi börjar med tennisracket. Jag hade vägarna förbi Janne Lunkan-hallen idag och tänkte att jag skulle passa på att köpa en liten antivibb-grej till mitt rack. Den hade hoppat av i någon match på Ingarö. Då sa Anders till mig, - Varför ska du köpa en så'n. Gör som Agassi och jag, ta en gummisnodd. Kolla här. Så här gör de coola proffsen:

Till höger Anders i Stockholms Tennishall Janne Lundqvist. Öppnade för hösten idag med alldeles nymålade banor. Snyggt!



Just det, tag den bredaste gummisnodden du hittar i skrivbordslådan och gör en snygg rosett. Enkelt, lättillgängligt, funktionellt.








Och så kommer vi till grusbanesvampen. Anders & Co skulle spela dubbel på en grusbana som precis som alla andra banor i Stockholm de senaste dagarna, var dränkt i vatten på grund av det kraftiga regnet. Då tar Anders två gamla skumgummimadrasser som han har hittat och lägger dem på banorna och går på dem så att de suger upp allt överflödigt vatten. Det är steg 1. Steg 2 innebär att man släpar bort dem till ett torrt ställe och går på dem igen, denna gång för att pressa ur vattnet. Och så svampar man banan några gånger och så är den torr! Hur fiffigt är inte det på en skala... Utmärkt tips till alla grusbaneägare!

Anders, jag tycker att du ska bli produktutveklare hos Babolat eller något annat tennisinriktat företag. Helt klart. Ser fram emot nästa tips.

...påminner mig om vad min tennisguru Daniel berättade för mig när jag undrade vad klubbarna gör med alla sina uttjänta tennisbollar. TTK ger några av bollarna till ett dagis, om jag inte missminner mig, som gör möbeltassar av dem. Ni vet, de där som man klistrar på stolsben och bordsben så att de ska hasa mjukt på golven. Klurigt...

Nu ska jag fixa till mitt tennisrack à la Anders/Agassi. Très cool!