Vi var sexton damer som träffades i lördags i Tullinge Tennisklubb då Elsy Cup gick av stapeln. Elsy Cup är en liten turnering i damdubbel som spelas årligen. Indelningen i lag skedde genom lottning. Jag fick Helena Andersson som partner. Supertrevlig, jätteduktig, cool och rolig! Jag hade verkligen en kul, avslappnad eftermiddag på banan tillsammans med henne. Vi spelade bra ihop, tyckte jag i alla fall. Något som funkade speciellt bra var kommunikationen mellan oss. Det blev aldrig några missförstånd. Vissa gånger sa vi saker högt till varandra under spelets gång. Andra gånger visste vi vad den andra skulle göra utan att behöva säga något. Det kändes verkligen som om vi var på samma våglängd. Skönt.
Här tar Linda en liten kaffepaus tillsammans med Helena, min tennispartner för dagen.
Lotta följer matcherna i hallen. Lee har roligt som alltid.
Min dag blev lite annorlunda. Jag har ett körschema liknande Amerikas president just nu. 14.54 limosinen framkörd. 15.07 anländer till klubben, 15.08 byte av skor... typ...
Så kommer det att vara ända fram till januari. Det funkar förvånansvärt väl om man tar det sak för sak. Ibland hakar det upp sig dock - och tidsschemat sprängs! Haha.
Som när jag skulle åka och köpa mina nya Babolat-dojjor i stans bästa tennis-shop, Selgo Racketverkstad i TSK Malmen. Annika som driver affären har tagit över den efter sina föräldrar som startade den 1964. Annikas dotter jobbar också där så de kan verkligen det där med tennis. Innan jag hittade Annika provade jag många olika tennisskor, men alla var för breda. Har tappat några tånaglar till följd av det. Fel skor är förödande! Men Annika - love her! - såg precis vilka skor som skulle passa mina fötter, Babolat. Eftersom de inte för det märket så specialbeställer de mina skor. Men den här gången hade de bytt storlekar, så den storlek jag hade i mina gamla var alldeles för liten. Vi var tvungna att klura ut vilken storlek jag egentligen skulle ha i den nya modellen.
Allt detta tog extra tid vilket gjorde att jag inte hann äta någon lunch. Jag åt nästan ingenting till frukost heller eftersom jag inte var hungrig. Åkte hem, bytte om på fem röda...jag är brandman i en annan dimension, I'm sure... Jag är så organiserad att jag lägger ut allt jag ska ha till olika tillfällen så att jag bara kan hoppa i det/ta med det till nästa ställe, om jag vet att jag bara kommer att ha två minuter och trettiofyra sekunder på mig mellan bytena så att säga. En kvarleva från mitt tidigare liv.
I alla fall, jag tog med mig lite blåbärssoppa och en flaska vatten. Det fick duga. Kom i tid. :-) Första matchen spelade Helena och jag mot Susanne och Yuriko. Vi vann den med 6-1. Det blev jag som slog in matchbollen - med en felträff så att den fick en helt annan vinkel än alla trodde. Det var så pinsamt att jag bad om ursäkt. Ja, Helena och jag skrattade gott åt några av våra lite mindre rena slag, hehe...
Men Helena fick in många fina volleys och jag fick ett serve-äss. Det kommer vi ihåg mest ifrån den matchen.
Matchen därpå ställdes vi inför det svåraste paret i vår grupp, vi var indelade i två grupper, Gabriella, bara tolv år gammal!!! men spelade bäst av alla! Och Cilla, också jätteduktig. Men Helena och jag hade gott mod och matchen blev väldigt jämn. Det var inte många bollar som skilde. Vi följdes åt i game tills de bröt, eller snarare höll sin egen serve och matchen slutade med 6-4, fördel Gabriella/Cilla. Jag började att serva och tappade mitt game. Servade inte alls bra. Fick in ett serve-äss här också, men det var en bra serve av hur många?... Måste verkligen ta tag i serve-träningen nu! Veckan innan hade Kenneth, Sören och jag skrattat åt att man ibland ger bort serven när man vinner lottningen i början av matchen. Det var precis vad Helena och jag bestämde att vi skulle göra i den sista matchen. Vi tänkte att va' fan!
Sista matchen mot Linda och Lana vann vi med 6-0. Någon av Linda och Lana slog en hög lång boll som studsade högt utanför planen. Jag hade sikte på bollen och sprang åt sidan och när jag skulle dra till med en forehand så fastnade mitt racket i stegen!!! som stod på planen. Caramba! Får man ha stegar på planen hur som helst? :-D Jag vet inte hur reglerna är men vi spelade i alla fall om den bollen. Ska ha bättre koll nästa gång. Det kanske står en soffgrupp bakom mig då...
Helena och jag skulle spela med Lotta och Wendela om tredje och fjärde plats. Vi var lite oförberedda på det, eftersom det var osäkert från början om vi skulle hinna med den matchen. Vi förlorade den matchen med 0-6. Jag kommer inte ihåg någonting. Det enda jag tänkte på var mat!!! Jag har så hög energinivå att jag normalt äter lika mycket som en skogshuggare, ju stabbigare och fetare desto bättre. Jag kan inte äta söta saker om jag är hungrig, då mår jag bara illa. Jag fantiserade om knödel, skinkstek, surkål och en stor Zlatopramen... fick nöja mig med lite vatten och en halv banan som jag fick av Lotta. Tack Lotta! Den gjorde så att jag kunde köra hem i alla fall. Jag var dessutom helt nedkyld eftersom det är så kallt i hallen och mina byxor var alldeles blöta = iskalla nedtill, eftersom mattan i bilen är dyblöt av all smält snö och byxbenen hasar i golvet när jag kör och.... bla bla bla :-D
Kom hem hade tio minuter på mig. La mig i ett varmt bad. Tinade. Satte på mig finkjolen och åkte på kalas. Fick mat klockan tio på kvällen. Bättre sent än aldrig...
Marie. Ready to serve.
Birgitta alias "Väggen". Blockade det mesta som kom flygande över nät från motståndarsidan. I alla fall i den matchen som jag delvis såg, emot Lee och Eva.
Eva, som sitter och skriver, hade kanonfina slag. Starka, hårda, säkra - precis som sin dubbelpartner Lee.
Just här blev det som av en slump (det är ju jul snart) något lite bibliskt över dem. Jag sa att de såg ut som Jesus, Jungfru Maria och ängeln Gabriel... lite himmelskt ljus i bakgrunden. En tennisfamilj med utstrålning helt enkelt.
...vilket får mig att tänka på när min fröken ville att jag skulle vara Jungfru Maria i julspelet på julavslutningen någon gång i mellanstadiet. Jag tvärnekade. Jag var så fruktansvärt blyg. Till slut tvingade hon mig att i alla fall spela ärkeängeln Gabriel, lite side kick sådär...haha. Det var nog mitt långa guldlockiga hår jag hade på den tiden som hon föll för.
Och så sist men inte minst - Pirkko, som organiserade denna trevliga eftermiddag på ett så fint och trevligt vis! Och bredvid henne står Lotta som vann årets Elsy Cup tillsammans med Wendela. Tack, Pirkko! Så roligt, trevligt och lärorikt. Ser fram emot nästa Elsy Cup.
Nu får det vara bra för denna gång. Förlåt alla som inte kom med på bild. Lite körigt att fota och spela samtidigt. Next time...
I fredags var det Idolfinal i Globen. Idag ska mina sötnosar sjunga där tillsammans med några hundra av sina kompisar. Var är näsdukarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar