En andra chans

Hade förmånen att få njuta av genrepet av Glucks opera Orfeus och Eurydike på Confidencen idag. Tack Jan-Erik! Såg den förra sommaren och blev helt tagen av Confidencens uppsättning. Ska man bara se en enda föreställning av något slag, så ska man se den här. Det är som att gå in i ett smyckeskrin och se en stor, gnistrande ädelsten. Fantastiskt. Till skillnad från slottsteatern på Drottningholm, är ju Confidencen helt nybyggd, så man får ha levande ljus i salongen. Allting är upplyst av massor av stearinljus. Ni kan tänka er - vilket skimmer...

Anyways, det bästa med den här uppsättningen är att slutet är lyckligt. Amor ger Orfeus en chans till efter att han tittat på Eurydike, som han inte fick göra. Och de får varandra!

Mer lyckliga slut åt folket! Jag ääälskar lyckliga slut. Så kom det till mig - sens moralen med den här uppsättningen är: Man får alltid en andra chans. Det är upp till en själv att ta den. Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu...

Såsom på tennisbanan, så ock i livet. Amen.