African Madonna

Man kan aldrig begära något av någon annan människa, men visst är det skönt med vänlighet när man är bedrövad. Lika chockartat är det när man inte får det av någon som man förväntade det sig av. Jag förstår att alla har sin historia, men jag tillhör inte typen som bara kan gå förbi en människa i djup smärta. Efter att ha upplevt några riktigt sorgesamma saker den senaste veckan, som drog upp liknande obehagliga minnen, så ljusnar det nu. Man får bara lägga sig ned och dö en stund och släppa allt... och när man släpper taget om årorna så börjar man flyta med strömmen igen. Det ska man komma ihåg!

Positiva saker:

Jag vann gruppspelet i min grupp. Den sista matchen var det derby mellan mig och Linda. Det var vinna eller försvinna som gällde. Vi hade exakt lika många poäng, lika många vunna matcher samt en oavgjord match var. Jag tok-NLP:ade mig själv innan och jag vet att jag är bäst när det gäller - allt! :-D Tio dagar före matchen sa jag till min tränare Daniel att jag skulle vinna med 8-4. Han frågade hur jag skulle lägga upp matchen. Jag svarade att jag skulle låta Linda vinna de första två gamen, därefter skulle jag ta åtta raka game och sedan när jag kände att matchen var min så skulle jag låta henne få två game till. Det blev 8-2 till mig. Jag hoppade över de två första till henne... Nät jag kom hem såg jag i min iPhone att jag hade skrivit upp matchen i kalendern. Jag hade skrivit Ieva9 - Linda3, med syftning på game. När jag kollade in statistiken på mina matcher så var genomsnittet för alla mina matcher 9 game till mig och 3 till mina motståndare... och så hade jag a whole bag of other tricks för att hypnotisera mig själv.

Gud, vad bra att jag är en så skicklig NLP-are! Jag hade inte haft råd att gå till mig själv... :-D

Åh, mina älskade ungar! Så här duktiga är de! Vårkonsert i Immanuelskyrkan med två 6:or och två 7:or. Först Vivaldis Gloria. Fint. Men sen! African Madonna av Felicity Laurence. Hela publiken var i extas när konserten var slut. Jag hade inte förväntat mig någonting, och så får man uppleva något av det bästa i musikväg på årtionden! Jag log brett av förtjusning, tårarna trillade för att jag blev så rörd, man kunde inte sitta still utan dansade med - det gick rakt in i hjärtat - vänlighet, kärlek. Gudomligt. Jag sa till syrran att det är klart för tagning för TV. Alla i publiken var helt begeistrade. Det roliga var att musikläraren Karin som var "skyldig" till allt detta bara har jobbat på AF i tre månader. En människa som älskar det hon gör och är, kan påverka hur många som helst i samma riktning. Vilket engagemang! Divine!

Vilka barn! Jag älskar dem! Alla, barn och vuxna, kom ut ur konsertlokalen helt höga! Det var fantastiskt! Tyvärr ser man inte riktigt den fantastiska dansen.

... och så när jag kom hem så låg denna tidskrift, som jag fick i egenskap av ordförande i bostadsrättsföreningen, med denna sidan upp och välkomnade mig som ett stort skoj.

Universum har samma sinne för humor som jag. I love it! Hur kunde de veta att jag är en tennis-afiçionado?! Of course they know...

Ser fram emot klubbmästerskapet på gruset om några veckor. Ääälskar gruset!

Vad jag kommer att vara på...