Tennisbloggen - dag 1

JAG ÄLSKAR TENNIS!

Jag sa redan i våras att den här sommaren kommer att bli en tennissommar. Och det blev

den - med råge!

Alla som har känt mig i så lite som fem minuter vet att jag älskar tennis! Det är den ultimata sporten. Man måste vara på tå både fysiskt och mentalt. I love it!

Eftersom jag pratar tennis hit och dit, så har jag fått många av mina vänner att börja spela, slash (som Henrik säger) återuppta tennisen. Två av dessa är Jan-Erik och Susan. För bara några veckor sedan spelade vi på några grusbanor som måsta tillhöra Stockholms vackraste - Fagerholmens tennisbanor - mitt ute i skogen på Ingarö. Ganska otippat med andra ord...eller kanske inte.

De enda grusbanorna jag vet som är kantade med smultron...på insidan. Himmelskt! Smultronbarnet på bilden är ättling i rakt nedstigande led till Båstadsbon Kurt Henriksson som var en av de driftiga som såg till att det byggdes en tennisbana i Fagerholmen.

För tio dagar sedan kom jag ut till Ingarö för att bo i S och J-E:s hus medan de var bortresta. Det första jag gjorde på lördagmorgonen var att åka till tennisbanan för att sätta upp en lapp med mitt namn och telefonnummer ifall någon hade lust att spela med mig. Nästa dag kom min väninna Maria ut från Gustavsberg. Maria har spelat ganska länge och tränar regelbundet i Gustavsbergs TK. Vi spelade vid fyratiden på eftermiddagen. Det var nog säkert +50°C på banan som låg i gassande sol, i alla fall kändes det så, så det var lite jobbigt, men kul förstås.

Sedan hände det magiska - när mobilen ringde i måndags kväll. Det var Tomas, ordförande i Fagerholmens TK som hade sett min lapp på anslagstavlan och undrade om jag inte ville vara med i deras tennisturnering?

Jag blev förstås överförtjust och sa ja. Sedan sa han att de ville ha med mig i damdubbeln också. Jag höll på att skratta ihjäl mig eftersom jag knappt har spelat dubbel. Men jag kunde ju förstås inte motstå utmaningen. Så jag sa ja till det med.

På bilden: Familjen Werelius vid gamla banan som Tomas morfar Kurt Henriksson, var med om att bygga på 50-talet.

Min första singelmatch spelade jag mot Anneli.

En jätteduktig tennisspelare som liksom jag började med tennis sent - det vill säga efter fem års ålder. Detta var dessutom min allra första tre-setare. Jag har bara spelat en säsong gruppspel tidigare, och då är det är ju flest vunna gem på en timme som gäller. Anyway, siffrorna blev 6-3, 6-4 till Annelis fördel. Jag tyckte vi båda kämpade på bra med tanke på den extrema hettan och att vi spelade mitt på dagen. Det var faktiskt lite obehagligt, trots att jag verkligen älskar värme. Jag var helt slut efteråt och gick hem och åt massor med pasta och slängde mig i sjön där jag plaskade omkring i en halvtimme för att kyla av mig.

Trollsjön

På kvällen skulle jag nämligen ut till min hemklubb, Tullinge Tennisklubb, för att spela mixad dubbel. Det hade jag bokat in sedan tidigare. Tack och lov började vi inte förrän klockan sex och då låg banorna vid Maden i skön skugga. Bara +25°C eller nå't sån't. Vi spelade i nästan tre timmar. Mellanlandade i min lägenhet för att vattna blommor och kolla på fotbollsfinalen och tvätta kläder. Så jag kom inte ut till Ingarö förrän vid midnatt.

Upp igen tidigt (för mig i alla fall) för att spela min andra singelmatch mot Susanne. Vi hade bett om att få börja tidigt på morgonen, men trots att klockan bara var nio så var det som att spela på en stekpanna. Susanne som har spelat tennis som ung och tog upp spelet igen för tio år sedan, drog iväg och tog första set med 6-0. Men - it ain't over till it's over, som jag brukar säga, jag kom igen och tog andra set med 6-4. Sedan följde tie break. Först till sex poäng. Vi hade vid detta laget fått en ansenlig publikskara som hejade på oss, mest Susanne, eftersom hälften var hennes släktingar. Varken Susanne eller jag hade någon större koll på poängräkningen, vi hade fullt sjå med att

1. inte svimma av hettan

2. få bollen över nät

så vi bad någon i publiken om hjälp med att säga var vi skulle stå, vem som skulle serva var och när och när vi skulle byta sida. Jag kommer inte ihåg poängen exakt, jag har aldrig varit mycket för statistik, men jag vet att detta tie break redan är en klassiker i stil med McEnroe-Borg i Wimbledon 1980. Ja, ni fattar. Vi följdes åt till 10-11 fördel Susanne, när jag, efter några volleys fram och tillbaka vid nät, slog ut bollen och Susanne vann matchen. Hon såg lättad ut. Jag var glad att matchen var över. Trop chaud!

Åkte hem, la mig i sjön, kände att kroppen sa - Ingen mer tennis! För varmt!

Tänkte nästan ringa för att boka om den tredje singelmatchen till midnatt. Satt vid sjön och mediterade. Träffade en mycket trevlig kvinna som berättade fascinerande saker som rörde vår nutidshistoria. Vi pratade i flera timmar. Lätta slöjmoln började lägga sig på himlen och skymde solen lite grann. Bestämde att jag trots allt skulle försöka avverka även den tredje singelmatchen.

La fokus på den uppåtgående trenden, några vunna gem i min första match, ett vunnet set i min andra match. Då skulle jag ju rent statistiskt vinna den tredje (var det jag som sa att jag inte var mycket för statistik?...) Orkade inte äta någonting förutom lite gazpacho (kom inte ihåg hur gott det var förrän vi var i Barcelona i början av sommaren och blev påmind) och en halv banan.

När jag kom till banorna låg den ena nästan helt i skugga. Emma, min motspelare, och jag valde att spela på den. Spelet var ganska lojt. Jag tror att vi var ganska trötta båda två. Jag vann i alla fall med 6-1, 6-0. Det är ju alltid roligt!

Åkte och hämtade mitt Göteborgssällskap vid midnatt. Vi satt och pratade och åt på altanen till klockan tre på morgonen. Blev väckt av katterna 04.30. Arrgghhhh!!!!

På fredagen förstod jag hur Nadal och alla andra känner sig mellan varven. Min kropp var färdig för rehab. Min vänstertå kändes som om den var bruten, min högra trampdyna hade ett skärsår som jag baddade med Absolut Vodka, hittade ingen annan sprit i huset, mitt högra knä kändes alldeles svullet, kunde knappt böja det. Dessutom kände jag mig lite stel i ryggen. Som tur var, var fredagen tennisfri.

Lördagen var D-day, det vill säga dubbeldagen. Anneli och jag skulle spela mot Susanne och Emma. Jag har som sagt minimal erfarenhet av dubbeltennis och litade helt på min partner. Det roliga var att jag spelade mer avslappnat än jag gjort tidigare, kanske på grund av att jag kände att Anneli fanns på min planhalva, så jag började till och med sätta en del bra servrar.

Anneli och jag var också så samspelta. Det var sååå roligt! Jag älskar ju nätet, och fick in en hel del bra volleys också. Anneli räddade några bollar som jag borde ha tagit och det hela resulterade i att vi vann med 6-0, 6-0. Skulle väldigt gärna spela mer dubbel med henne, hon lärde mig massor! Tack, Anneli!

På bilden nedan tror jag att vi bollar in, det ser i alla fall ut så. Vill göra min tennismentor (slash tränare) Daniel, uppmärksam på min höga högra armbåge vid forehand-slaget. Bra va? Ja, jag vet...vänsterarmen...

Damdubbelspelarna Fagerholmen Open, Ingarö 17 juli 2010:

Susanne, Anneli, Ieva och Emma längst fram.

Jag skulle vilja tacka alla som var på och runt Fagerholmens tennisbanor denna sommar, i synnerhet Tomas som ringde och bjöd in mig till turneringen. Ni är så trevliga och så underbara människor allihopa. Tack för en underbar sommarvecka på Ingarö med mer och roligare tennis än vad jag kunde drömma om. Hoppas vi ses snart igen!

Ieva

Fotona tagna av Jennifer, Jens och mig.

Varför får Björn Borg inga kontorsjobb?

Han tar alla gem.