Hösten är här

Inomhussäsongen har börjat. Spelade första gången inomhus efter sommaren, i onsdags i TTK. Mia hade fortfarande ledigt från sin andra tennisträning. Vi spelade riktigt bra måste jag säga. Jag som precis har lärt mig glida på gruset hade kvar det i benen. Dock inte så länge till eftersom det tar tvärstopp på hardcourt.

Spelade dubbeltimme med bland andra Lee, Gillian, Jouko, Bela, Erik. Vi hade extraträning med Tommie och Daniel som tränare idag. Lite jobbigt, inte att det var de som tränade oss, men att jag inte hade sovit så mycket natten innan på grund av roligt kalas. Det gick hyfsat dock. Eller för att travestera Johan Ejeborgs kärleksfulla imitation av Björn Borg. Det var väldigt roligt, men framförallt tyckte jag det var himla kul.

Tommie frågade om vi visste vad det var för skillnad på att spela dubbel i tennis jämfört med dubbel i pingis. Han sa att i pingis slår spelarna vartannat slag. Jag tycker att den största skillnaden är att man spelar på ett bord i pingis och på golvet i tennis...och att nätet är mycket lägre i pingis...

På väg hem från tennisen ringde Linda och frågade om jag ville träffa henne och Bob. Det var så länge sedan vi sågs så jag sa ja, trots att jag egentligen hade tänkt gå hem och sova. Vi gick på långpromenad i Aspudden och Vinterviken. Så vackert. Vad jag inte visste var att det fanns en hästhage mitt i Aspudden! Det kändes som USA eller England. En annan värld.

Bob blev helförtjust i min cykel och ville absolut inte kliva av, inte ens när vi skulle äta lunch. Han till och med somnade på den!

Vi stötte på en modemedveten trendsetter på promenaden. Kolla in mönstret på tröjan.

Så rätt för tennistouren höstsäsongen 2010.

I Wilhelm Tells anda

Man diskuterar om det är trickfilmat eller på riktigt när världens snyggaste tennisspelare, Roger Federer, gör en Tell, fast med tennisracket och boll istället för armborst och pil. Får fråga honom i oktober.

Ytterligare en rolig reklamfilm på samma tema. Jag älskar när han säger:

- Asså... jag har övat som en galning.

Underbart.

Foto + tennis = sant

Spanade in fotoutställningen på Fotografiska museet idag. Var mest intresserad av Lennart Nilsson och Annie Liebowitz. Lennart Nilssons bilder är så fantastiska (och läskiga, en bild på ett foster rakt framifrån) att man inte riktigt förstår att han har fotat oss - fast när vi var väldigt små...

Annie Liebowitz bilder är av ett helt annat slag. Tycker mest om hennes privata bilder. De påminner om min älskade pappas fotografier. Han var en väldigt duktig amatörfotograf. Ska hem och rota i huset och ta fram några vackra svart-vita foton och förstora upp och hänga på väggarna. Samma stämningar, samma känsla. Fast en annan tid.

Blev så inspirerad att jag bestämde mig för att börja fota igen. Jag har tre teman - söta barn, mossa och tennisspelare (som ska utökas till idrottspersoner). Ska börja med att fota i TTK. Ser framför mig en fotoutställning med klubbmedlemmarna som motiv i klubblokalen. Ska fråga om det är OK.

Tänkte på tennisresan till Mallis för två år sedan (bara...det känns som en evighet!). Jag frågade en av mina medspelare, Anne, vad hon jobade med. Hon sa att hon var assistent. Jaha, sa jag, vad då för assistent? Assistent till Lennart Nilsson. Fotografen.

Ett av tre söta barn som jag såg på stan idag. Den här sötnosen charmade hela bussen.

En andra chans

Hade förmånen att få njuta av genrepet av Glucks opera Orfeus och Eurydike på Confidencen idag. Tack Jan-Erik! Såg den förra sommaren och blev helt tagen av Confidencens uppsättning. Ska man bara se en enda föreställning av något slag, så ska man se den här. Det är som att gå in i ett smyckeskrin och se en stor, gnistrande ädelsten. Fantastiskt. Till skillnad från slottsteatern på Drottningholm, är ju Confidencen helt nybyggd, så man får ha levande ljus i salongen. Allting är upplyst av massor av stearinljus. Ni kan tänka er - vilket skimmer...

Anyways, det bästa med den här uppsättningen är att slutet är lyckligt. Amor ger Orfeus en chans till efter att han tittat på Eurydike, som han inte fick göra. Och de får varandra!

Mer lyckliga slut åt folket! Jag ääälskar lyckliga slut. Så kom det till mig - sens moralen med den här uppsättningen är: Man får alltid en andra chans. Det är upp till en själv att ta den. Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu...

Såsom på tennisbanan, så ock i livet. Amen.

Stockholm i mitt hjärta!

De flesta tennisintresserade känner väl till att tennisspelarna i Wimbledon i "old, moldy England" enbart får bära tennis whites, alltså endast vitklädda spelare göre sig besvär. Att engelsmän tillhör något av det mest konservativa som går omkring i ett par skor känner nog också de flesta till, men kära ni, det är ingenting mot Ingarö-borna. Det här är den korrekta stassen för tennisspel ost om Stockholm, där man har utövat denna ädla sport sedan 1700 blankt.

Närå... men så här tjusig måste man se ut om man spelar i orkestern på Drottningholms Slottsteater. Det är Jan-Erik. Jan-Erik och hans fru Susan och jag utövar alternativ medicin, spelar tennis och sjunger tillsammans, mer eller mindre. Jan-Erik är en mästare på både tennis, squash och badminton, dock ej i denna mundering. Man får passa sig för hans extrema topspin på tennisbanan.

Drottningholm, Don Giovanni. Inte Mozarts bästa opera, men fullt njutbar ändå. Den handlar om sex, kärlek, svek, otrohet, misshandel, våldtäkt, lögner, hämnd, död, försoning, förlåtelse och villkorslös kärlek. Precis som en vanlig dag på jorden med andra ord.

Uppsättningen var bra, men det är teatern som är magisk. Tänkte på det, tidigare idag åkte jag ut till Susan och Jan-Erik och högg lite ved. Jag älskar att hugga ved. Det är skönt. Det låter vackert när trä klyvs, det är som när man klonkar stenar mot varandra eller krossar glas. Handlingen fortsätter liksom i ljudet. Skön känsla.

Tänk vilken underbar plats på jorden. Man kan hugga ved mitt i skogen, bada i en kristallklar sjö och uppleva gudomlig musik på en av de enda få teatrarna som finns kvar från 1700-talet i originalskick. (Den är till och med med på Unescos världsarvslista.) Inom loppet av några timmar.

Jag älskar Sverige! Jag älskar Stockholm!

Förresten, råkade få in P3 i bilradion när jag körde ifrån Värmdö. Cirkus Kiev. Jag var tvungen att sakta ned. Jag skrattade så jag tjöt. Jag kunde inte se någonting framför mig. Tårarna bara sprutade. Lyssna på sketchen som handlar om punkaren Robert som ska handla sojamjölk i Ullared. SOS Ullared (klicka på del 8)

Häj å välkomna te Hajk!

Idag ska vi prata om svamp. Men inte vilken svamp som helst, utan om grusbanesvamp.

Anders "Mulle Meck" Lehman, som driver en av Stockholms trevligaste tennishallar, Janne Lundqvist-hallen i Kristineberg, delar här med sig av några fiffiga, enkla och billiga sätt hur du fixar till dina tennisgrejor.

Vi börjar med tennisracket. Jag hade vägarna förbi Janne Lunkan-hallen idag och tänkte att jag skulle passa på att köpa en liten antivibb-grej till mitt rack. Den hade hoppat av i någon match på Ingarö. Då sa Anders till mig, - Varför ska du köpa en så'n. Gör som Agassi och jag, ta en gummisnodd. Kolla här. Så här gör de coola proffsen:

Till höger Anders i Stockholms Tennishall Janne Lundqvist. Öppnade för hösten idag med alldeles nymålade banor. Snyggt!

Just det, tag den bredaste gummisnodden du hittar i skrivbordslådan och gör en snygg rosett. Enkelt, lättillgängligt, funktionellt.

Och så kommer vi till grusbanesvampen. Anders & Co skulle spela dubbel på en grusbana som precis som alla andra banor i Stockholm de senaste dagarna, var dränkt i vatten på grund av det kraftiga regnet. Då tar Anders två gamla skumgummimadrasser som han har hittat och lägger dem på banorna och går på dem så att de suger upp allt överflödigt vatten. Det är steg 1. Steg 2 innebär att man släpar bort dem till ett torrt ställe och går på dem igen, denna gång för att pressa ur vattnet. Och så svampar man banan några gånger och så är den torr! Hur fiffigt är inte det på en skala... Utmärkt tips till alla grusbaneägare!

Anders, jag tycker att du ska bli produktutveklare hos Babolat eller något annat tennisinriktat företag. Helt klart. Ser fram emot nästa tips.

...påminner mig om vad min tennisguru Daniel berättade för mig när jag undrade vad klubbarna gör med alla sina uttjänta tennisbollar. TTK ger några av bollarna till ett dagis, om jag inte missminner mig, som gör möbeltassar av dem. Ni vet, de där som man klistrar på stolsben och bordsben så att de ska hasa mjukt på golven. Klurigt...

Nu ska jag fixa till mitt tennisrack à la Anders/Agassi. Très cool!