Lucia Storkyrkan 2011

Åkte till Storkyrkan för att se en av mina sötnosar lussa med sina skolkamrater. Hade ingen biljett. När jag kom dit såg jag att det stod UTSÅLT med stora bokstäver utanför ingångarna. Gick in i butiken och frågade om de hade några återbudsbiljetter men det hade de inte. Gick ut och ställde mig utanför. Fick en impuls att istället gå till killen som rev biljetter vid entrén. Frågade om han hade fått några återbud. - Nej, sa han, men du kan få en biljett av mig.

Så är det när man vill ha något och inte har några motstridiga tankar. Alltid. Enkelt.

Och så här vackert sjöng de! Jag blir lika rörd varje gång.

Vad ironiskt att två männislor som var varandras motpoler dog exakt samtidigt. En humanist och en kommunist. Václav Havel och tyrannen i Nordkorea. Liknar ett nollsummespel. Lagade knödel idag. Kanske för att jag i det undermedvetna tänkte på Tjecko. Var bröllopsvittne i Prag när landet precis hade återfått sin självständighet från kommunisternas förtryck. Åt knödel två gånger om dagen i tio dagar. Ääälskar knödel. Mest brödknödel. Den som har varit i Prag utan att äta knödel... tänker inte som jag.

"Mamma söker pojke"

En bekants bekant kom inte på vad doku-serien hette.

"Ensam mamma söker"

Det här är service. DN uteblir. Jag ringer och säger att det främsta skälet till att jag prenumerar på DN är Rocky, som sammanfattar alla nyheter och all mänsklig psykologi bättre än alla journalister och utrikeskorrar i världen. Och att jag måste ha min dagliga Rocky-fix. Jag säger lite skämtsamt till killen på prenumerationsavdelningen att han får klippa ut dagens serie och posta den till mig. Dagen efter landar ett kuvert i brevlådan.

Vad underbart med någon som tänker som jag. Och ja, tack, det var den.

ATP London 2011

King of Kings and Lord of Lords. And he shall reign for ever and ever...

Spelande genier

Ett tennisspelande geni Fem musicerande genier

Meh!... Är det verkligen bara jag som ser konst när jag ser tennis...

Jag ääälskar Carl Milles och Gaël Monfils!

Vad människor är vackra.

Mer Monfils

Fler foton från SO 2011

Är det möjligt att det finns någon som servar snyggare och elegantare än Federer?

Ja, det gör det - Monfils.

Rena rama sommartemperaturer. Stockholm visade verkligen upp sig från sin bästa sida.

Stockholm Open - Rock'n Roll

Gaël Monfils - Stockholm Open 2011

Ja man kan bara sammanfatta årets upplaga av Stockholm Open med orden. It's alive and kickin'! Vilka matcher, vilken stämning, vilken tennis! Jag hade lite farhågor angående underhållningsvärdet på tennisen utan alla de främsta. Men, åh, så fel jag hade.

Vilka spännande matcher det har blivit. Malisse mot Nalbandian - gastkramande! Monfils mot Tomic - en mental berg-och-dalbana! Det känns som om man har spelat själv efter att ha tittat på dessa och många andra matcher. Man är helt färdig efteråt. Vilka fantastiska spelare. En står dock ut över alla andra, och jag hoppas verkligen att han åtminstone går till final, och det är Gaël Monfils. Vilken kille! Avslappnad, rolig, charmig, cool och superduktig. Tennisens Usain Bolt. Det roliga med honom är att han beter sig som en amatörspelare på planen i vissa stunder. Och då menar jag gesterna och ansiktsuttrycken. Han verkar liksom ta det med en klackspark. Fast det gör han ju verkligen inte. Han kan naturligtvis bli skitförbannad och svära högt - MERDE! Haha. Som jag. Och så har han en friidrottarkropp - skitsnygg! Atletisk. Très cool. Monfils är dessutom den första tennisspelare jag har sett som glider på hard court som om det vore grus. Jag vet inte riktigt hur han gör, men det funkar. För honom.

James Blake, en annan favorit.

Very cool.

Steve Jobs

Fick sms:et "Steve Jobs död" imorse av en av mina allra bästa vänner. Hon visste vad Apple och Steve Jobs har betytt för mig.

Apple-kollegor. Tre fransmän, en engelsman, en irländska och jag säljer (då) nya Mac OS X på MacWorld-mässan i Paris hösten 2001.

För tolv år sedan när jag började arbeta på Apple kommer jag ihåg hur Steve Jobs talade om Mac:en kommer att vara ett nav, för hur vi kommunicerar och ja, för våra liv. Apple hade just börjat sin branta väg uppåt uppåt, från att vara nedläggningshotat till att ha mer pengar i reserven än USA:s banker sammanlagt. På tio år. När han talade om Mac:en som "the hub", förstod nog kanske inte så många att det han sa då faktiskt skulle bli verklighet, ja det skulle kännas som den naturligaste sak i världen, endast tio år senare. Steve Jobs sa att Mac:en inte bara skulle användas som en maskin att skriva på och skicka meddelanden med. Vi skulle lagra foton på den, redigera foton, beställa färdiggjorda album utformade precis så som vi ville ha dem. Vi skulle lagra våra filmer på dem, redigera dem. Vi skulle lyssna på och lagra musik på dem, vi skulle inte behöva köpa hela skivor, vi skulle få friheten att köpa just vår favoritlåt, utan att behöva köpa hela cd:n. Vi skulle se på TV på den, spelfilmer. Vi skulle spela spel på den. Vi skulle skriva brev på den. Vi skulle ringa på den. Allt detta gör jag nu på och med min Mac.

Jag, Matthias och Lisa i Hamburg, augusti 2000. Alla Apple-kommunikatörer i Europa går igenom nya websidor som vi ska implementera.

Inte så trådlöst...

Bara i förrgår sa jag till en god vän att om mitt hem skulle börja brinna, och jag bara fick ta med mig en sak så vore det min Mac. Jag har ett helt liv i den.

Jag känner mig lycklig och priviligierad som fick uppleva Apple inifrån och som fick se geniet Steve live. Det är som de säger. Stämningen var som på en rockkonsert. Det var elektricitet i luften. Man blev fysiskt påverkad när Steve Jobs kom upp på scen. Han utstrålade den urenergi som kan skapa nya världar. Han gjorde det också. Skapade nya världar.

Det låter kanske patetiskt, men jorden känns fattigare just nu. Den energi som strömmade genom Steve Jobs var inte unik. Alla har den, men få låter den flöda så som han tillät den. Det kommer att komma fram nya genier, men just nu känns det väldigt, väldigt tomt.